Barnbok – Marcus och trollkarlståren


Bild från releasefesten i oktober 2013 med alla bilder uppsatta.
”Marcus och trollkarståren” är en fantasifull berättelse skriven av Martin Andersson som jag, Sara Tholerus, har illustrerat. Det började som ett projekt om barnböcker i skolan som jag gick på, där jag började göra bilderna, men boken blev publicerad några år senare. Jag målade med akvarell och konturer i tusch, och det var intressant och roligt att ge ett uttryck till berättelsen. Boken finns att beställa på https://www.adlibris.com/se/bok/marcus-och-trollkarlstaren-9789175650111 och kostar 160 kr.

Den handlar om att Marcus som en dag går in i mörka skogen efter att ha lekt med sina kompisar vid lekplatsen. Ett ljud lockar honom längre in där han möter Fina vid en liten sjö. De leker en lek med att kasta stenar i vattnet, och då vaknar trollkarlen Sanniman ur sin sömn. Marcus befriar Sanniman ur vattnet och får en magisk trollkarlstår. Den kommer hjälpa dem att lösa mysteriet med den Svarta skogen och trollet Dimpelduns dotter Pilla Lilla. Sanniman berättar sin version av sanningen för barnen om bortrövandet av hans älskade Rosensus från Älvfolket, av det elaka trollet Dimpeliduns. Men sanningen är inte alltid som den du tror. Rövas Rosensus egentligen bort? Vad hade Dimpelduns för anledning? När barnen och trollkarlen på en magisk häst når Svarta Skogen för att rädda prinsessan Rosensus förändras allt.

Det är en ovanlig berättelse om det magiska ordet ”förlåt” och hur allt inte är som vi tror och hur missförstånd färgar våra berättelser om varandra och först när vi lyssnar med hjärtat kan vi förstå varandra helt. Här är ett citat ur boken, när Sanniman berättar sin historia för barnen:
”- Mitt namn är Sanniman. Jag och min fru Rosensus bodde i Landet där Bortom.
– Landet Bredvid, då? Marcus tittade frågande på honom.
– Ja, det är vad vi kallar ditt land. Rosensus kommer härifrån. Hennes pappa är Björkhjärta, Kungen i Alvdalen. En dag åkte jag hit för att hjälpa några vuxna att minnas. Rosensus kom med mig för att besöka sin familj. Många vuxna har glömt hur det är att vara barn så jag hjälper dem. Det är min specialitet.”

Comments are closed.